Mitt första svärmeri.
Kullkastade planer. När vi gick till bilen så hörde hustrun ett surrande. Även jag, (något lomhörd),hörde surret. En rask språngmarsch genom trädgården och såg himlen full av vilt flygande bin. En liten kastanj hade intagits av en ryslig massa bin. Något osäker på hur vi skulle hantera det uppkomna problemet ringde vi räddningstjänsten för bi på rymmen. Ronny kom som ett skott med bifångarlåda. Kommenderade fram slev, såg, lakan och skärpt uppmärksamhet. Pedagogen i Ronnie tog genast kommandot. Han förevisade fint hur man försiktigt kunde ”sleva ner” bina i bifångarlådan. Provade själv – häftigt! Att skaka ner svärmen från trädet var näst intill ogörligt. Fram med sågen! Några raska tag med sågen och svärmen kunde bestämt skakas ner i lådan. Som tur var stod lådan på det utbredda lakanet, Tur var väl det, för något tusental bin hamnade utanför. Slevade i en del,men Ronnie sa lugnt att de tar sig in i lådan själv. Ett gott tecken var att många bin stod på frambenen med ändan i vädret och fläktade med vingarna. Vid kvällningen var alla bina inne i lådan. Två ramar med honung fick utgöra reservproviant om det skulle bli dåligt väder. Dagen därpå hälldes alla bina i en vanlig låda, lågnormal. Sov oroligt den kommande natten – fanns drottningen kvar? Vaknade kl. 5 och bestämde att flytta lådan till utbigården 1 mil bort. Satte skumgummi i flusteröppningen och fick missa de två som surrade runt öronen. Spännband runt tak, låda och botten. Lugn transport till nya stället. Allt avlöpte lyckligt och vid kontroll idag var det full rulle på nya stället. Första svärmningen som amatörbiodlare lyckligt avklarad. Tack Ronnie för hjälpen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar