Enkla frågor vill också ha svar
Frågorna kan tyckas enkla. Rent av som komna från ett litet barn. Men det är en vuxen som ställer frågorna, nämligen jag. Här har det varit vinter länge med massor av snö. Två snögubbar är det enda jag sett under hela vintern. Lägg sen till att inte en enda ljuslykta av snö lyste upp. Något måste uppenbarligen vara fel. Antingen är det fel på barnen eller så är det föräldrarnas fel. Varför byggs inte såna här grejer längre?
En solig gnistrande och svinkall dag är jag ute och går. Det är när jag tittar till bikuporna som man undrar hur de har det. Kvicksilvret låg denna dag på närmare 20 minusgrader. Där inne i kuporna sitter tambina tätt tillsammans och inne i mitten väl skyddad ligger drottningen. Att de små insekterna inte fryser ihjäl är ju faktiskt lite märkligt. Några dör under vintern, eller rättare sagt ganska många. Men förhoppningsvis klarar de vintern och kan bidra med att berika vår flora och fauna till våren igen. Nedanför kuporna ligger ett och annat bi som dött. Fast en rör sig där i snön. Jag tycker synd om den och tar den i handen. Den vibrerar och tycks få nytt liv i min varma hand. Kanske jag gör fel, men jag sätter den på den lilla brädan som är ingången till kupan. Den tar sig in.
Sen vaknar jag sent på natten efter en mardröm. Jag drömde att biet var utslängt av de andra bina. Det var nämligen dödssjukt och de andra ville inte bli smittade. Nu hade jag dödat hela kupan, drömde jag. Hu, hemska tanke. Jag som bara ville så väl.
Text & foto: MATS KARLSSON
1 kommentar:
Riktigt kul skrivet. Bra jobbat, Mats.
Skicka en kommentar